London

Varför skriva en bok om en stad som det redan skrivits hundratals, eller snarare tusentals, böcker om genom åren?
Ett svar på den frågan fick jag vid ett av de många evenemang där jag de senaste åren hört Londonkännare diskutera stadens nutid och framtid. Dan Cruickshank, en känd brittisk historiker och tv-profil, sammanfattade läget så här:
- London har alltid varit en stad i förvandling, nu sker detta i en hastighet och omfattning som saknar motstycke i historien.
London har länge tillhört världens viktigaste städer, under flera århundraden huvudstad i ett imperium som sträckte sig över hela jordklotet. I mitten av 1900-talet, efter andra världskriget, tycktes dock stadens glansperiod vara över. Det brittiska imperiet upplöstes, New York hade tagit över som världens viktigaste finanscentrum och för många var London en grådaskig stad som sett bättre tider.
London i förändring, här i hippa Hackney.
Då andra världskriget började 1939 hade London 8,6 miljoner invånare. När kriget var över sex år senare var staden svårt sargad av de nazityska flygbombningarna och folkmängden sjönk snabbt när allt fler invånare flyttade ut till nybyggda förortsstäder på behörigt avstånd från den brittiska huvudstaden.
Vid folkräkningen 1981 hade antalet invånare i London minskat till 6,6 miljoner. Den konservativa premiärministern Margaret Thatcher, som kom till makten 1979, hade dock stora planer för en omstöpning av det brittiska samhället. Hennes kontroversiella politik, som gynnade näringsliv och globalt kapital över fackföreningar och den gamla arbetarklassen, skulle visa sig få enorma konsekvenser för London.
När Thatcher 1986 lät genomföra en omfattande avreglering av den brittiska finansbranschen, en händelse som kom att kallas the Big Bang, blev det startskottet för Londons återkomst som världens viktigaste finanscentrum. Tre decennier senare rankas London och New York som världens två överlägset viktigaste städer, med den brittiska huvudstaden som etta på allt fler listor.
Inflödet av globalt kapital har bara ökat med åren och haft stor inverkan på Londons utveckling. Det började med Thatchers förvandling av Londons Docklands på 80- och 90-talen, då väldiga gamla hamnområden längs Themsen bytte skepnad på ett dramatiskt sätt. Ingenstans är detta mer tydligt än i Canary Wharf, stadens nya finanscentrum med höghus som reser sig mot skyn likt ett litet Manhattan nere vid Themsen där lastfartygen för inte så länge sedan lade till.
Canary Wharf, en symbol för det nya London.
Så har utvecklingen fortsatt. Sommaren 2012 firades Londons remarkabla återkomst när staden stod värd för de olympiska spelen, ett spektakel som blev en stor succé. I anslutning till detta invigdes också den spektakulära nya skyskrapan The Shard strax söder om Themsen. Byggnaden har snabbt blivit en symbol för detta nya London.
Med utvecklingen har människor från hela världen strömmat till London. I början av 2015 stod det klart att staden passerat sitt tidigare rekord på 8,6 miljoner invånare, långt tidigare än vad prognosmakarna räknade med för bara några år sedan. Nu räknar man med att London ska passera tio miljoner invånare före år 2030.
Trycket på London har pressat upp fastighetspriserna enormt, vilket naturligtvis drabbar många som helt enkelt inte har råd att bo kvar i staden. Denna utveckling är ett huvudtema i min bok ”Det nya London”, som skildrar klyftorna längs stadens frontlinjer.
London är på många sätt en unik stad, med så många distinkt olika kvarter och stadsdelar som ligger sida vid sida. För att påminnas om detta brukar jag ofta promenera genom tre olika världar som ligger intill varandra där de gamla finanskvarteren i City of London gränsar till stadens tidigare så beryktade East End.
Under en kort rundvandring kan man då röra sig från champagnebarer och glänsande finansskrapor i City of London, via curryställen och sydasiatiskt myller i det bengaliska Banglatown vid Brick Lane till det hippa Shoreditch med sina kreativa myrstackar bakom postindustriella tegelfasader.
Det finns mycket att skildra i detta nya London, en stad med ett oändligt utbud av människor och miljöer för den nyfikne.
ANDERS STEINVALL, februari 2015

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar